Spinal manipulationsbehandling (SMT) har visat sig vara en effektiv behandling för patienter med ryggsmärta. Trots detta är det fortfarande oklart vilka patienter som kan förväntas svara bra på behandlingen, vilken typ av SMT som skall användas, hur ofta eller hur intensivt behandlingen skall utföras (dos-responseffekt) och var i ryggen behandlingen skall utföras.
Inom den manuella medicinen har en livlig debatt pågått under många år där terapeuter tvistat om SMT skall utföras med fokus på de segment/leder som upplevs som mest stela eller som mest smärtsamma. I denna mycket intressanta studie har forskarna testat denna frågeställning och resultaten är minst sagt spännande. I studien rekryterades 132 individer med långvarig ryggsmärta rekryterades från ett medicinskt ryggcenter i Danmark. Hos samtliga studiedeltagare mättes stelhet och smärtkänslighet för samtliga segment i ländryggen före och efter en behandlingsserie om fyra besök under en tvåveckorsperiod.
Minskning av smärtans intensitet
Det primära utfallsmåttet var subjektiv smärtintensitet (formulär) och sekundära utfallsmåttet var objektivt uppmätt segmentell stelhet (VerteTrack robot) och segmentell smärtkänslighet (algometer). Studiedeltagarna lottades till två grupper, antingen att få SMT utförd över de mest stela segmenten (uppmätt med VerteTrack roboten) eller över de mest smärtkänsliga segmenten (uppmätt med algometern).
Båda grupperna rapporterade en signifikant minskning av smärtans intensitet och som var lika stor i bägge grupperna. Man kunde inte se någon skillnad i någon av grupperna gällande segmentell stelhet mätt med VerteTrack. Intressant nog minskade smärtkänsligheten i bägge grupperna men signifikant mer i gruppen som fick SMT över de mest smärtkänsliga segmenten. Man kan alltså behandla patienten på deras mest smärtsamma segment eftersom stelhet inte verkar vara en lika bra indikator. Därtill verkar det inte vara segmentell stelhet som behandlingen påverkar.
SMT påverkar segmentell smärtkänslighet
Författarna konkluderar att SMT tycks påverka segmentell smärtkänslighet genom en reflexmedierad mekanism. Denna studie är den första som samtidigt mäter självrapporterade kliniska och objektiva fysiologiska parametrar med hänsyn till var i ryggen som SMT utförs och ger nya, viktiga och spännande insikter rörande de mekanismer som styr effekten av behandlingen.
